Köp ett original!

Skrevet af Ulla Lisa

 

Så här i årets första veckor är man fylld av allehanda god föresatser. Allt ska bli bättre, allt ska man göra i år som man inte gjorde förra året osv. Frågan är ju vad som behövs för att det verkligen ska bli så också? En hetsig debatt råder just nu i pressen där Bengt Ohlsson och Åsa Linderborg gör upp om den s k kulturvänstern. Det ska bli intressant att se var debatten tar vägen så småningom, alternativt att den dör ut efter att tillräckligt många pajer har kastats.

Personligen hinner jag inte debattera så mycket. Istället kavlar jag varje dag upp ärmarna för att i någon mån kunna peppa kulturskaparna att ta ett steg framåt i sin utveckling och se till att våga ta betalt för det de gör. Under hösten har jag medverkat i ett antal föreläsningar och workshops, där debatten gått högt av helt andra skäl än om den är vänster eller höger. Det handlar om att försörja sig helt enkelt. Precis som välbetalda kulturjournalister vill.

Det vi alla förundras över är att svenskarna hellre köper generiska verk från Det Stora Varuhuset för stora summor, istället för att köpa ett originalverk av en konstnär i sin närhet. Är det ramen månne…? Tycke och smak ska v inte diskutera, tycker du om det är det ju bra. Frågan gäller istället varför man gynnar ett företag där stålarna hamnar i Lichtenstein eller annat skatteparadis, istället för att hjälpa till med att grannen har råd med hyran och veta vem som gjorde verket. Det ena goda utesluter kanske inte det andra. Personligen tycker jag mig märka att de olika grupperna inte hittar varandra – konstnären tvekar inför kostnaden att hyra in sig i galleri eller lokal och den potentiella köparen vågar inte gå in ett konstgalleri där han eller hon känner sig obekant med hela miljön, i värsta fall som en idiot. Tala om mismatchning!

Är det möjligen därför som konstvandringar blir succéer och växer år från år? Är det därför de flesta tycker det är omåttligt spännande att besöka en ateljé och se ”hur det går till”? Eller att få lära känna konstnären lite och därmed få något slags förhållande till verken?

Men sedan kommer det knepiga. Jag upplever ofta att den konstnärligt utövande inte vågar sätta rätt pris på sitt verk och förhandla kring det. En tandläkare tar ledigt ut sitt pris för en rotfyllning medan konstnären tycker det är pinsamt att förhandla. Så blir ju priset därefter… alltså lågt.

För det kan väl aldrig vara så att svenskarna faktiskt inte är det minsta intresserade p g a att de aldrig lärt sig att respektera och uppskatta kulturskapande redan som små…? Och därmed inte förstår att det ligger lika mycket kunskap bakom ett konstnärligt verk som att bygga hus eller laga tänder. ”Kulturskapande är infrastruktur” sade en deltagare på en workshop i december. Tänk så torftigt vårt samhälle skulle vara om det inte genomsyrades av ännu otänkta tankar som genomsyrar det vi ser och upplever varje dag…

Köp ett original. Det behöver inte vara Mona Lisa.

 

Tweet
Be Sociable, Share!

Opdateret d. 9. januar 2012 i kategorien: Fra Ulla-Lisa Thordens blog . Andre indlæg af

Ingen kommentarer - bliv den første! Skriv kommentar

You must be logged in to post a comment.

Følg kommentarer via RSS

Bøger til selvstændige: