Fra Ulla-Lisa Thordens blog
Skrevet af Ulla Lisa
En av våra absoluta favoriter inom konstvärlden är Oscar Gard Montan, jag har skrivit om honom tidigare och det är kul att följa upp och se vad som händer. Han hanterar lera på ett mästerligt sätt och använder den ofta i oväntade och spännande sammanhang. På bilden ses en av hans berömda fåglar, de visades första gången på utställningen ”Beskydd”. Under en trevlig lunch (indisk mat) kom vi att prata om hur Oskar ser på sin konstutbildning så här efteråt och vad som var bra och vad som ev saknades. Här kommer flera intressanta synpunkter.
1 Lärarna var bra och tuffa, men det är det en konstig situation att de är både kollegor och konkurrenter på samma gång. Inte många andra utbildningar där det ser ut så.
2 För lite information om den s k marknaden, t ex galleriverksamhet och hur den funkar. Vore bra med en slags Pecha Kucha för gallerister, för att få reda på deras olika synsätt och strategier och hur man själv kan/ vill passa in i olika sammanhang.
3 Hade varit bra att få lära sig mer om prissättning i synnerhet och ekonomi i allmänhet så man blivit bättre rustad. Och förstått att man redan från början ska bygga en form av marknad genom att ta reda på var kunden är. Vikten av att bygga nätverk.
4 Lära sig att hantera ”nej” ett antal gånger och att det ingår i utvecklingen som en naturlig del. Helt enkelt vara förberedd.
5 Exponering är viktigt! Om du vill ta 100.000 betalt så måste det se ut därefter på t ex en utställning – inget slarv eller hafsverk. Vikten av att bry sig om detaljer.
Synpunkterna lämnar vi gärna vidare. Har du egna som du vill ta upp, så hör av dig.
Foto: Ulla-Lisa Thordén
7. marts 2012 kl. 18:32
Skrevet af Ulla Lisa
Sverige medverkade för ett tag sedan på en musikmässa i New York för att sälja svensk musik. Jättemässa som samlar hela branschen med agenter och utbyten av alla slag. Stor delegation från Sverige, stora chanser att visa upp oss. Och gissa vad häpna besökare fann som representerade Sverige på ett bord med broshyrer? Jo, ett lappat pepparkakshus där någon fyndigt skrivit ”Swedish music in the house” i kristyr. Tanken svindlar. Var alla svenska formgivare, designers, PR agenter, reklamare på semester samtidigt…? Och det var inte ens jul.
4. marts 2012 kl. 20:49
Skrevet af Ulla Lisa
Är cd-skivan död? Är verkligen den svenska musikexporten i pengar räknad värd mer än Volvos export på 43 miljarder?
Nyligen kom en intressant rapport från Tillväxtverket som ger svar på frågorna ovan (nej respektive nej) och ett antal ytterligare. Flera spridda myter om det svenska musikundret punkteras. I SvD sammanfattar journalisten Jenny Leonardz rapporten. I hennes artikel får vi bland annat veta att det 2010 (?) såldes inspelad musik för cirka en miljard kronor. 70 procent av den försäljningen var i cd-format. Så kanske är cd:n inte helt död.
Det är inte lp:n heller…
2. marts 2012 kl. 17:56
Skrevet af Ulla Lisa
I lördags var vi inbjudna till en fantastiskt intressant föreläsning av den italienske forskaren Piero Luigi Sacco – koryfé på området att hävda kulturens och kreativitetens betydelse för ett samhälle som utvecklas på ett hållbart sätt. Vidare föreläste Christer Gustafsson, som just nu genomför ett projekt med Sacco i Halland, där ser vi fram mot slutrapporten i december i år.
Det är sällan som jag lyssnar på något som verkligen stimulerar både tanken, förnuftet och en slags logisk sanning (enligt min uppfattning då…).
Sacco menar bl a att alla nya sätt att distribuera kreativa tankar, projekt och processer innebär att vi inom ett par år kommer att ha producerat mer material än under hela mänsklighetens historia hittills. Vidare att fri kreativitet och kulturyttringar av alla slag i sig själv innebär en förutsättning, ett socialt och kreativt blodomlopp, i tillväxten för ett samhälle. Via nya tankar, lösningar, projekt och processer stimuleras all slags utveckling. Sålunda visar forskning bl a att vissa länder som ligger i botten på tillväxtligan faktiskt uppvisar en mycket svag kreativ styrka eller få kreativa kanaler i samhället. (Vilka länder tänker du på då? Just det.) Däremot exploderar fullkomligt kreativiteten i de länder som inte haft gamla strukturer som hämmar, t ex flera av de unga nationerna i Afrika. Och där kommer tillväxten att ske. Europa borde släppa in ännu mer av de kreativa krafterna och låta alla kulturyttringar få flöda fritt. Så fort man stänger av det ”kreativa blodomloppet” så straffar det sig.
Och märk väl – allt detta finns underbyggt i forskning, rapporter och siffror. Läs gärna mer om seminariet här. Hänförande intressant.
Tack Nätverkstan för inbjudan. (Men var fanns alla politiker?)
Foto: Iphone, javisst
28. februar 2012 kl. 17:18
Skrevet af Ulla Lisa
I kväll tillkännages vem som får Dagens Nyheters kulturpris 2012. I söndags publicerade tidningen ett samtal i tryckt form där fyra av juryns fem medlemmar deltog.
Den vänsterhögerdebattaktuella författaren Bengt Ohlsson säger bland annat så här om relationen författare-läsare:
”Under den period jag kan överblicka, från början av åttiotalet, tycker jag i dag att det bland författare finns en större medvetenhet om att det faktiskt finns en läsekrets där ute.”.
En anpassning? undrar konstnären Ann Odell. Ohlssons svar är nej. Att veta att läsarna finns behöver inte innebära en anpassning. Han tror att det ”har sina poänger” att konsten är klämd mellan kraven på ”att hålla fast vid sin vision samtidigt som man måste få ihop till hyran”.
Kritikern Leif Zern verkar tycka att många teatrar tänker för mycket på publiken och därför är ängsliga i sina val av repertoar.
Skådespelaren Ann Petrén berättar om en intervju med Tomas Tranströmer som hon läste när denne just börjat bli översatt till andra språk. I intervjun sa Tranströmer att han börjat tänka på översättningarna redan när han skapar.
– Marknadsanpassning alltså? undrade intervjuaren.
Men även Tomas Tranströmer svarade nej. Han hade bara blivit mer medveten om ordens valör.
Läs hela texten här.
21. februar 2012 kl. 16:46
Skrevet af Ulla Lisa
Galleri Mors Mössa – bäst i stan! Välförtjänt vinst. Margareta Orreblads filosofi är att endast ställa ut en konstnär en gång. Hon har hållit tummen på konstpulsen i flera decennier och tillhör idag en av de mest respekterade och kunniga galleristerna i Sverige. Det känns alltid både tryggt och överraskande att besöka hennes galleri. Tryggt eftersom Margareta aldrig dagtingar med kvalitet, överraskande eftersom hon tillåter sig att visa även det subtila eller icke-kommersiellt gångbara. (Vilket trots allt är nödvändigt för de flesta andra gallerister.) Hon har drivit galleriet med visst bidrag, men faktiskt är det hennes egna medel som gör galleriets existens möjlig. Besök Mors Mössa på Husargatan 11 i Haga i Göteborg. Väl värt ett besök.
19. februar 2012 kl. 14:24
Skrevet af Ulla Lisa
Det är Nöjesguiden som verkar visa det största intresset för kultur i stan genom att dela ut Göteborgspriset 2011. Konstigt nog är det alltså inte morgontidningen GP som ikläder sig den kulturella ledartröjan. Idag koras vinnarna i flera kategorier bl a bästa galleri, bästa läsning, bästa film, bästa klubb etc. Många tycker att tävlingar inte är meningsfulla för det blir ju aldrig ”rättvist”. Men faktum är att olika urval, listor eller tävlingar faktiskt blir till guider inom sina respektive områden. De kan bli ögonöppnare för den som faktiskt inte hållit sig uppdaterad eller känner till en viss bransch. Tävlingar kan stimulera, provocera, intrigera, formulera, involvera – kort sagt skapa en drivig energi. För att inte tala om hur kul det är att vinna! Minns känslan när min bok ”Sälj dig själv och ta betalt” blev utnämnd till årets säljbok (fortfarande storsäljare), och hur glada Thomas och jag blev när ”Luspank och idérik” blev nominerad till årets marknadföringsbok! Också storsäljare inom sitt område.
Nåväl – de gallerier som är nominerade är Fresh Fish Gallery (som vi skrivit om tidigare, och som drivs av Christina Thordén och Ali Davoodi), Mors Mössa (Margareta Orreblad) och Ekta. Svaret vem som vinner kommer ikväll.
17. februar 2012 kl. 16:31
Skrevet af Ulla Lisa
Ni som läser den här bloggen regelbundet vet att vi då och då uppmärksammar hur det går för de nio kulturskapare som intervjuades i vår bok. I dag skriver GP om Fresh Fish-grundaren Ali Davoodi (ännu inte utlagd på webben) och den sjunde upplagan av hans modemässa för unga designers.
Ali Davoodi verkar vara duktig på att på att få media att skriva om sina projekt. För en knapp månad sedan var det Metro som gav mässan bra uppmärksamhet. Naturligtvis ligger det ett medvetet arbete bakom publiciteten. Människorna som arbetar med mässan sitter knappast och väntar på att tidningar ska höra av sig. I stället kontaktar de själva media när de har något intressant att berätta.
En sådan sak, som verkar locka journalister just nu, är det omskrivna Posthotellet i Göteborg eller Clarion Hotel Post som är det officiella namnet. Det är där som årets mässa hålls i mitten av mars.
Flytten innebär större lokaler och att fler lovande designers får chansen att visa sina verk. Dessutom har utställningsavgiften på 3 000 kronor tagits bort.
Vi ser gärna fler sådana här möjligheter för kulturskapare inom olika områden att exponera sig och knyta nya kontakter!
16. februar 2012 kl. 08:38
Skrevet af Ulla Lisa
”Den som gör en resa har något att berätta” är ett tyskt ordspråk. När jag sålunda nyligen var i Düsseldorf, hade jag nöjet se en fantastisk uppsättning. ”Tage Unter” är en pjäs av norrmannen Arne Lygre, som uruppförs just nu. Det i sin tur ledde till att jag bad om ett samtal med Staffan Valdemar Holm, kallad kulturens Mourinho i SvD, den nytillträdde generalintendenten för hela Düsseldorfer Schauspielhaus. Vi fick en intensiv stund tillsammans – Staffan har inte varit ledig en enda dag sedan nyår, så jag känner mig hedrad.
- Det är högt tempo här, Nordrhein Westfalen består av ca 19 miljoner människor på en yta lika stor som Dalarna. Det är en intensivt intresserad publik som ställer stora – och ibland högljudda krav på oss. Engagemanget i samhället i kulturella frågor är stort i Tyskland, ja överallt annars än i Sverige faktiskt. Var blir man annars bjuden på lunch av ledningen i bl a Deutsche Bank för att diskutera uppsättningarna? Publiken här är blandad, vilket inte är fallet i Sverige där det främst är kvinnorna som är de stora kulturkonsumenterna. Det är oerhört stimulerande att det finns en kulturell bildning här och att det pågår ett samtal där alla faktiskt deltar. Sverige är en slags kulturell ankdamm i periferin, även om vi inte ser det när vi befinner oss på hemmaplan.
- Vi har en budget på 26 milj €, varav 23 är bidrag, och över 450 personer anställda. När jag tillträdde i augusti 2011, tog jag över en del praktiska problem med en försenad ombyggnad, sjukdom i ensemblen osv. Det innebär att jag fått ägna mer tid åt att lösa praktiska frågor än att ta tag i det visionära, där jag helst vill och ska jobba. Det tar några år innan man som ledare kan påverka utvecklingen dit man vill, nu har jag sex år på mig. Oerhört stimulerande, men ibland frågar jag mig vad jag gett mig in i. Det privata priset är högt med långa dagar, helger och minimal tid med familjen. Men – hade jag inte ångrat mig om jag tackat nej…?
Vilken fråga som aldrig ställts önskar du dig i intervjun? Staffan ler lite och säger eftertänksamt:
- Ja, det är väl varför jag överhuvudtaget valde denna banan? Jag är uppväxt i Skåne, på landet, och hade ingen självklar koppling till kulturen. Jag läste massvis, valde sport och lek och gillade allting som handlade om gemensamhet. Det blev teaterkunskap i Lund, mest därför att det verkade enkelt p g a att jag redan läst de flesta av böckerna på litteraturlistan! Då kunde jag ägna mig åt punk istället, mycket roligare. Min kompis som släpade med mig på en massa trista teaterföreställningar utmanade mig, ”gör bättre själv”, när jag klagade på de förstelnade sena sjuttiotalsföreställningarna som fastnat i trött vänsterretorik. Så jag sökte in på Statens Teaterskole i Köpenhamn som en ren utmaning.
Hur kom du igång med de första uppdragen?
- När jag studerat färdigt, var jag rätt stressad av att två kompisar redan fått jobb och inte jag. Insåg att jag måste ta eget initiativ, kunde ju inte sitta och vänta på Godot…Satte upp en helkväll med tre monologer, text av bl a en nunna på 900-talet och en satanist osv. Det hela blev omtalat i branschen, och sedan dess har jag aldrig sökt ett uppdrag utan blivit tillfrågad. Jag vill verkligen rekommendera att man tar initiativ själv.
- Är långt ifrån en fanatiker eller teaternörd. Ser mycket teater i jobbet, och känner inte att jag behöver göra det när jag är ledig. Nörderi kan innebära att man fastnar i detaljer och inte ser varken helheten eller driver saker framåt. Ibland kan jag rent av bli rätt trött på teater… Ett verk kan vara oerhört fascinerande, men det så att säga faller i bitar framför ögonen när man ska dekonstruera det för att sedan ta fram sin vision av hur det skall gestaltas.
Hur ser du på din ledarroll?
- Min roll är först och främst att driva på och ta fasta på allas kompetens i ett teaterhus. Det är ett enormt maskineri där inget får klicka. Att jobba här innebär högt tempo. Skådespelarna är inlästa och klara redan vid repetititonsstart (på gott och ont) och har ett dramatiskt utspel med blod, svett, tårar och ifrågasättande av precis allting. Samtidigt är de oerhört professionella. De har upp till fem roller på en gång och det ställer höga krav. Alla vet att de inte har livstidsanställning. Varje ögonblick kan deras avtal sägas upp. Jag lät 30 gå och anställde 20 nya. Men i Tyskland finns så många teatrar att söka till att det innebär en hälsosam pollinering i branschen.
Dina bästa tips till unga skådespelare?
- Jobba, jobba, jobba. Ta alla möjligheter att spela, oavsett vad och var. Allt ger erfarenheter och du blir synlig. Stå för någonting eget, det är viktigt.
Personlig reflektion från mig, Ulla-Lisa: Undrar om alla i Sverige begriper vilka ärofulla uppdrag som Holm genomfört och genomför internationellt? Tar vi tillvara hans erfarenheter tillräckligt för att undvika det svenska ankdammssyndromet? Hur många internationellt erkända kulturella storheter har vi egentligen idag över huvudtaget?
Foto: Sebastian Hoppe.
26. januar 2012 kl. 17:40
Skrevet af Ulla Lisa
Kan poeter samarbeta med en kommersiell bokhandel? I ett kommunalt bibliotek? Och hur många komponerar musik enbart för att tjäna pengar?
Om detta skrev journalisten Ingrid Sjökvist för ett par månader sedan på Kulturdelen.nu, hemsida för det idella och politiskt obundna projektet Kulturdelen i Södertälje.
Utgångspunkten är att det sedan något år tillbaka finns ett speciellt poesirum på Stockholms stadsbibliotek, Bokbazar Poesi. Besökare har kunnat lyssna till uppläsningar, träffa poeter, upptäcka ny litteratur OCH via en dator, genom ett samarbete med en nätbokhandel, även köpa poesi.
Enligt Sjökvist hade den här typen av samarbete inte varit möjligt för bara fem år sedan. Inte ens i en litterär genre där i stor sett varje utgivning är en förlustaffär för förlagen och där det ibland verkar finnas fler författare än läsare. Orsaken är att vi i dag börjat att acceptera det kommersiella.
Annat var det på 70-talet när Abbas musik skulle bojkottas för att den var kommersiell. Men hur många hävdar på fullt allvar i dag att Björn och Benny skrev sina låtar enbart för att tjäna pengar?
Här kan du läsa mer om Bokbazar Poesi och om bibliotekspersonalens höga ambitioner: att bli ett av Sveriges poesicentra.
19. januar 2012 kl. 10:50
Nyere indlæg
Ældre indlæg
En av våra absoluta favoriter inom konstvärlden är Oscar Gard Montan, jag har skrivit om honom tidigare och det är kul att följa upp och se vad som händer. Han hanterar lera på ett mästerligt sätt och använder den ofta i oväntade och spännande sammanhang. På bilden ses en av hans berömda fåglar, de visades första gången på utställningen ”Beskydd”. Under en trevlig lunch (indisk mat) kom vi att prata om hur Oskar ser på sin konstutbildning så här efteråt och vad som var bra och vad som ev saknades. Här kommer flera intressanta synpunkter.
