Tips, blogs, værktøj og bøger for selvstændige, mikrovirksomheder og freelancere
Skrevet af Ulla Lisa
Visa ditt engagemang och stöd genom att skicka ett upprop till regeringen att göra allt för att få de fängslade journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye fria i Etiopien!
Svenska Fotografers Förbund har tagit initiativet till detta upprop.
Skriv kommentar 16. januar 2012 kl. 09:21
Skrevet af Ulla Lisa
Så här i årets första veckor är man fylld av allehanda god föresatser. Allt ska bli bättre, allt ska man göra i år som man inte gjorde förra året osv. Frågan är ju vad som behövs för att det verkligen ska bli så också? En hetsig debatt råder just nu i pressen där Bengt Ohlsson och Åsa Linderborg gör upp om den s k kulturvänstern. Det ska bli intressant att se var debatten tar vägen så småningom, alternativt att den dör ut efter att tillräckligt många pajer har kastats.
Personligen hinner jag inte debattera så mycket. Istället kavlar jag varje dag upp ärmarna för att i någon mån kunna peppa kulturskaparna att ta ett steg framåt i sin utveckling och se till att våga ta betalt för det de gör. Under hösten har jag medverkat i ett antal föreläsningar och workshops, där debatten gått högt av helt andra skäl än om den är vänster eller höger. Det handlar om att försörja sig helt enkelt. Precis som välbetalda kulturjournalister vill.
Det vi alla förundras över är att svenskarna hellre köper generiska verk från Det Stora Varuhuset för stora summor, istället för att köpa ett originalverk av en konstnär i sin närhet. Är det ramen månne…? Tycke och smak ska v inte diskutera, tycker du om det är det ju bra. Frågan gäller istället varför man gynnar ett företag där stålarna hamnar i Lichtenstein eller annat skatteparadis, istället för att hjälpa till med att grannen har råd med hyran och veta vem som gjorde verket. Det ena goda utesluter kanske inte det andra. Personligen tycker jag mig märka att de olika grupperna inte hittar varandra – konstnären tvekar inför kostnaden att hyra in sig i galleri eller lokal och den potentiella köparen vågar inte gå in ett konstgalleri där han eller hon känner sig obekant med hela miljön, i värsta fall som en idiot. Tala om mismatchning!
Är det möjligen därför som konstvandringar blir succéer och växer år från år? Är det därför de flesta tycker det är omåttligt spännande att besöka en ateljé och se ”hur det går till”? Eller att få lära känna konstnären lite och därmed få något slags förhållande till verken?
Men sedan kommer det knepiga. Jag upplever ofta att den konstnärligt utövande inte vågar sätta rätt pris på sitt verk och förhandla kring det. En tandläkare tar ledigt ut sitt pris för en rotfyllning medan konstnären tycker det är pinsamt att förhandla. Så blir ju priset därefter… alltså lågt.
För det kan väl aldrig vara så att svenskarna faktiskt inte är det minsta intresserade p g a att de aldrig lärt sig att respektera och uppskatta kulturskapande redan som små…? Och därmed inte förstår att det ligger lika mycket kunskap bakom ett konstnärligt verk som att bygga hus eller laga tänder. ”Kulturskapande är infrastruktur” sade en deltagare på en workshop i december. Tänk så torftigt vårt samhälle skulle vara om det inte genomsyrades av ännu otänkta tankar som genomsyrar det vi ser och upplever varje dag…
Köp ett original. Det behöver inte vara Mona Lisa.
Skriv kommentar 9. januar 2012 kl. 12:47
Skrevet af Ulla Lisa
Under mellandagarna har jag läst boken Full koll! av frilansjournalisten Lotta Abrahamsson. Undertiteln, Konsten att bli mer effektiv och kreativ i vardagen, beskriver ganska väl vad den handlar om: genom att skapa ordning i sitt liv (privatliv och yrkesliv) och bland sina prylar går det faktiskt att bli effektivare och att få saker gjorda snabbare.
Effektivitet och kreativitet behöver inte vara de motsatser som konstnärsmyten ibland beskriver dem som. Tvärtom: genom att slippa att leta efter saker och att inte riskera att drunkna i pappershögar blir det mer tid och energi över till arbetet i skaparhatten.
En viktig del av boken handlar om rädslan för att sälja, rädslan för att få nej, att bli utskrattad och att ens idéer eller verk inte ska duga. Abrahamsson delar generöst med sig av tips om hur man kan tackla problemen. Liksom om hur hon hittar inspiration, motivation och hur hon framgångsrikt berömmer och hejar på sig själv. Och inte minst handlar det om hennes egen resa från att ha varit en extremt slarvig ”konstnärssjäl” till att bli en framgångsrik egenföretagare, journalist och författare med koll på läget OCH ordning och reda.
Läsning rekommenderas!
Skriv kommentar 3. januar 2012 kl. 17:19
Skrevet af Ulla Lisa
Tidningen Cap & Design ger i sitt senaste nummer under avdelningen trender fem boktips. Temat är kreativitet och inspiration. Och en av böckerna är… Just det: Luspank och idérik.
Så här skriver Sara Wilk om vår bok:
”…boken tar avstamp i krocken mellan skapandet och företagandet samt de problem som den medför. Sedan ger författarna, mycket pedagogiskt, råd, tips och guidning.”.
Övriga tipsböcker i Cap & Design:
Behind the Zines: Self Publishing Culture
Ready to Print, Handbook for Media Designers av Kristina Nickel
Storytelling for User Experience av Whitney Quesenbery och Kevin Brooks
Kolla! Katalog 2011 från Föreningens Svenska tecknare
Skriv kommentar 14. december 2011 kl. 16:22
Skrevet af Ulla Lisa
I dag publicerade galleristen och galleriförbundets ordförande Björn Wetterling en debattartikel i Dagens Industri.
Wetterling menar att politikerna inte har insett värdet av att satsa på kulturskaparnas viktiga roll i samhället. Han pekar på utredningar som genomförts i EU, där allt pekar på vikten av att ta tillvara de kreativa näringarna. Vi kan bara hålla med, vi har ju redan skrivit om detta i vår bok.
Alla kulturskapare håller kanske inte med om att betraktas som ett viktigt tillskott i ekonomin, utan vill se sig som fria konstnärer och skapande människor utan kommersiella hänsyn. Oavsett hur man ser på kulturkaparnas roll, så måste vi kontstatera att kreativa människor skapar nya sätt att se på omvärlden, lösa problem, ställa intressanta frågor, ge spännnade svar, hantera obekväma sanningar och rent allmänt vända upp och ned på invanda (läs uttjänta) begrepp.
Skriv kommentar 1. december 2011 kl. 23:01
Skrevet af Ulla Lisa
I somras ”avslöjade” Fredrik Reinfeldt att han under semestern läst fyra romaner av Camilla Läckberg. De var bra tyckte statsministern. Ett uttalande som den marknadsföringsskickliga Läckberg naturligtvis inte var sen att utnyttja (ja, med god hjälp av med media förstås, men hon bloggade själv också).
Nu försöker författarkollegan Arne Dahl få Reinfeldt intresserad av hans böcker. På sin Facebooksida berättar Dahl att han skickat inte mindre fem böcker (av totalt tio kriminalromaner om A-gruppen till statsministern. Med varje bokpaket finns också en personlig hälsning.
Så här såg brevet i den tredje leveransen ut:
Och i det senaste brevet skrev han (och syftade på Läckbergs historier):
”Då har vi kommit halvvägs. Västkustens tångluktande stränder känns allt mer avlägsna inte sant? Mord i fiktion kittlar som mest på hemmaplan.
Stockholm, Stockholm stad i världen. Stockholm, Stockholm världens stad!”.
Kanske bra marknadsföring det också. Kul är det i alla fall!
(Fotot är taget av Sara Arnald)
Skriv kommentar 19. november 2011 kl. 20:36
Skrevet af Ulla Lisa
Att det är svårt för frilansjournalister att livnära sig på kulturjournalistik är ingen nyhet. Men är det rätt att kulturtidskrifter som får statligt stöd fylls med professionellt material som tidningsägaren inte betalar för? Det är ju förvisso ingen som tvingar duktiga skribenter att arbeta gratis eller för löjligt låga ersättningar, men frågan är ändå intressant.
Så här säger Malin Wahlstedt, suppleant i Frilans Riks (en del av Svenska Journalistförbundet) i senaste utgåvan av Frilansjournalisten:
– Det blir lite absurt när man ger statliga stödpengar för att framställa professionella tidskrifter och de sedan inte betalar de professionella skribenter som utför hantverket. Ur facklig synpunkt är det helt fel.
Skulle det kunna hända inom till exempel ekonomijournalistiken att en massa kunniga människor skänker bort sitt material för den goda sakens skull? Eller för att det är så himla kul? Nej, knappast. Inte ens inom sportjournalistiken är det vanligt.
I Frilansjournalisten på nätet kan du också läsa om journalisten Marie Björk i Gävle som gett ut boken ”Stolt – 20 möten med kulturpersonligheter från Gävleborg”. En reflektion hon gjorde under sitt arbete med personporträtten:
– Många av de jag intervjuat har talat om att de måste vara entreprenörer för att klara av att leva på sina yrken. Det tycker jag är intressant och jag har verkligen känt igen mig i mina intervjupersoner. Men det har också väckt negativ uppmärksamhet, det anses fult att vara entreprenör och samtidigt hålla på med kultur.
Skriv kommentar 16. november 2011 kl. 17:12
Skrevet af Ulla Lisa
Gitarristen Kee Marcello är en av de nio kulturskapare som delar med sig av sina erfarenheter i vår bok. När han nu ger ut sin självbiografi Rockstjärnan gud glömde (skriven tillsammans med Stefan Johansson) visar han tydligt vad han lärt sig om att skapa uppmärksamhet kring sitt verk.
I TV4:s och SVT:s morgonsoffor, i P1 och i kvällstidningarna. Överallt syns och hörs Kee Marcello. Och precis som i boken berättar han om rockstjärnelivet. Även om dess baksidor och om hur alkohol och droger bokstavligen höll på att ta död på honom. Medias intresse blir naturligtvis inte mindre av att Kee Marcello samtidigt stämmer Europe för 18 år (!) av uteblivna royaltypengar.
På sin hemsida skriver Kee Marcello om en återkommande fråga från journalister under de senaste veckornas intensiva medieintresse:
Är du inte rädd att folk ska tycka att du gör det här bara för att du är bitter?
Kee undrar om samma fråga hade ställts till en delägare i Volvo som blivit blåst på aktieutdelningen. Och fortsätter:
”Tydligen har folk ännu inte accepterat att musicerande kan vara ett ”riktigt” jobb. Någon annan förklaring finns inte. I företagsvärlden blir avtal sällan ifrågasatta, inte ens när rättighetsinnehavaren begått stora misstag, vilket inte är fallet här.
Jag är inte alls bitter. Sanningen är jag aldrig varit mer tillfreds med mitt liv! Jag vill bara ha det som rätteligen är mitt för att kunna fortsätta att leva min dröm.”.
I den drömmen ingår ett skivsläpp från Kee Marcello Band i januari nästa år. Titel: Redux: Europe. Och när det gäller framtiden för Kee Marcello band, som inleder sin turné i samma veva som skivan ges ut, är målet inte blygsamt:
”To baldly go where no band has gone before – the quest for world domination has just begun!”.
(Foto: Michael Johansson)
Skriv kommentar 5. november 2011 kl. 10:58
Skrevet af Ulla Lisa
För några veckor sedan skrev Kristian Borglund i Metro om Sandra Hautkamp som gillar att göra snygga cupcakes och spektakulära tårtor. Hon gillar det så mycket att hon startade eget och blev tvungen att börja ta betalt för det. Steget från att ge bort bakverken till vänner till att sälja dem var känslomässigt jobbigt för Sandra.
Men när hon hade modet att berätta vad ingredienserna kostade och hur mycket arbeta hon lade ner möttes hon av respekt och beställningarna till olika fester började att droppa in.
I artikeln berättar Angeli Sjöström på Processum om de två vanligaste tankefelen när det handlar om att ta betalt:
1. Man kan inte ta betalt för något som är så roligt.
2. Man kan inte ta betalt av släkt och vänner.
Här är Angeli Sjöströms tips för att lära sig ta betalt:
1. Peppa dig själv. Det du leverera har ett värde. Intervjua kunder och använd deras omdömen som marknadsföring.
2. Var beredd på att du kan få kritik. Förväntningarna är högre på något man betalat för. Å andra sidan slipper kunderna att stå i tacksamhetsskuld till dig (som en del bekanta kan känna när det får något gratis).
3. Bredda kundkretsen så fort som möjligt. Vännerna utökas med vännernas vänner och bekantas bekanta och så vidare…
Skriv kommentar 1. november 2011 kl. 10:32
Skrevet af Ulla Lisa
Måste dela med mig av ett citat av Thomas Edison (du vet, han med glödlampan, han som testade 999 substanser innan den 1000:e visade sig funka, nämligen wolfram). Så här låter det:
”Många missar möjligheter eftersom dessa är klädda i blåställ och är misstänkt lika hårt arbete.” Och efter 999 misslyckade försök, som Edison var upplsuppen över eftersom han betraktade det som toppen att känna till allt som inte funkade, så måste vi ju lyssna på en mästare i möjlighetssökande.
Hur många gånger kör du på efter att det möjligen inte gick bra första gången…?
Skriv kommentar 31. oktober 2011 kl. 14:59
